Patrullbåt typ Kaparen
Patrullbåt typ Hugin hade redan från början ett antal mindre bra egenheter:
Dålig hydrofon
Problem med gyro
Ingen färskvattengenerator
Inget LFM (lågfartsmaskineri)
För klena elgeneratorer
För dåliga boendeförhållande då besättningen utökades till 21 eller 22
När det var dags för halvtidsmodifieringen 1987 ville man ta tag i alla dessa problem. Dessutom hade det varit indikationer på undervattenfarkost-inträngningar på
svenskt inre vatten och skyddsområden ett antal år, och den skrovfasta hydrofonen gick inte att använda för egen målanvisning. En ny klass skulle skapas av 12 fartyg
(blev senare bara 8 av budgetskäl) och 4 skulle avföras från patrullbåtsvapnet.
Dessa fyra blev:
P 153 Magne (såld till privat köpare)
P 155 Vale (såld först till Sea Cadets,sedan till Simon Skeets och Cate Meadows som ett flytande Café)
P 157 Mjölner (användes som fartyg för rökdykning i Karlskrona)
P 158 Mysing (såld till privat köpare)
P 159 - P 166 byggdes om till den nya klassen Kaparen 1991-94
Dessa försågs med både LFM och nytt HFM, och vikten ökade till 180 ton, och djugåendet ökade till 1,9 m. Ny luftkonditionering, släphydrofoner, uppgraderad eldledning och (i något fall) lätt torped.
Efter att klassen togs ur drift, såldes 5 fartyg till RCI Group (f.d. Kaparen, Spejaren, Styrbjörn, Tordön och Tirfing).
Av dessa fick bara f.d Tirfing nytt maskineri och kom till slut att agera för piratjakt utanför Afrikas Horn.
De övriga fyra av dessa fick förfalla och köptes sedan upp för att rustas upp som skrov till lustjakter, Detta blev aldrig av, och nu ligger dessa och förfaller i hamnen i Peenemünde (se "Skattjakt Peenemünde 2017-08-19"). Väktaren och Snapphanen ligger enligt uppgift och förfaller utanför Bergkvara fortfarande.
Starkodder låg ett tag i Bergkvara, rustades delvis upp och såldes sedan till privat köpare. Slutligt öde okänt.