Foto Hugin i Vänern 1992 - Fotograf Rolf Karlsson

Försöksfartyg typ Jägaren

HMS Jägaren byggdes i Norge på Bergens Mekaniske Verksted för att agera som arbetsmodell för de kommande 16 st. patrullbåtarna. Som inspirationskälla hade man de båda fartygstyperna Storm och Snögg. När HMS Jägaren levererades till Marinen 1972, fick den bära beteckningen P 151. När sedan Hugin levererades, döptes Jägaren om till P 150.

Patrullbåt typ Jägaren var 36 m lång, 6,2 m bred och hade ett djupgående på 1,7 m. Vikten blev till slut bantad ner till under 140 ton, vilket var mycket bra gjort, då beväpningen var mycket tyngre än de norska förebilderna. Fartyget drevs fram med renoverade MTU-dieselmotorer från Plejad-klassen (MB 518C; byggdes om till D-version), med tillägg av två turboaggregat, vilket gjorde att fartyget kunde uppnå 39 knop som max-hastighet (30 knop vid kontinuerlig drift). Dessa motorer hade ett utmärkt kg/hk-förhållande, och genom genom detta val sparade man in både vikt och kostnad så att budgetmålet kunde hållas.

Fartyget försågs med olika kombinationer av vapen (Robot 12 Pingvin (attrapper), minor och sjunkbomber). För bekämpning av sjö/luftmål fanns en Bofors 57mm APJ7101 placerad på backen omedelbart framför brygghuset. För eldledning användes det av Philips Elektronikindustrier utvecklade Arte 722. Detta bestod av en kombination en spaningsradar (PS 722), en målföljningsradar och en TV-kamera. Dessa togs från den pågående leveransen av torpedbåt typ Norrköping. Även tester med torped 41 gjordes.
För upptäckt och målföljning av undervattensfarkoster utrustades Jägaren med en skrovfast hydrofon typ Simrad SQ 3D/SF.

Fartyget byggdes med skrovet i stål, och överbyggnaden i en glasfiber/sandwich/glasfiber-konstruktion.
Ett av kraven inför patrullbåt Hugin var att besättningen skulle kunna bo och verka ombord i flera dygn. Den norska manskapsförläggningen, som gjordes så lik som möjligt den i Storm, ansågs inte vara tillräckligt bra, så därför föreslogs flertalet förbättringar inför Patrullbåt typ Hugin.